Daniele Orlando

Tomas Tranströmer, Arcate romaniche

Per ricordare oggi, a un anno dalla morte, Tomas Tranströmer

Arcate romaniche

Dentro la chiesa romanica maestosa si accalcavano i turisti nella semioscurità.
Volta spalancata dietro volta e nessuna visione d’insieme.
Qualche fiammella di candela tremolava.
Un angelo senza volto mi abbracciò
e mi sussurrò per tutto il corpo:
“Non ti vergognare d’essere umano, sii fiero!
Dentro di te si apre volta dietro volta all’infinito.
Mai giungerai al termine, e le cose stanno così come devono stare.”
Ero accecato dalle lacrime
e fui ammassato fuori sulla piazza bollente di sole
insieme a Mr e Mrs Jones, a Herr Tanaka e alla signora Sabatini
e dentro tutti loro si apriva volta dietro volta all’infinito.

Tomas Tranströmer
(Traduzione di Anna Maria Curci. Un ringraziamento vivissimo va a Daniele Orlando per la lettura critica della traduzione)

 

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörket.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

 

Tomas Tranströmer, da: För levande och döda, Bonnier, Stoccolma 1989

 

 

Tomas Tranströmer legge Romanska bågar